God Jul på er fina människor!
Hoppas att ni får en lugn och skön (eller vild och härjig) julhelg och att ni ser till att ta hand om varandra riktigt ordentligt. Själv har jag precis rensat skafferiet på pepparkakor, imorgon finns inga spår av julen kvar hemma hos mig. Ni skulle sett mig igår då jag hade tre stycken bakprojekt igång samtidigt och resultatet blev helt klart över förväntan. Jag känner mig nöjd med min julafton och jag känner mig nöjd över att den är förbi också. Är ingen julfantast direkt, jag har ju ändå passerat ålderstrecket som min farmor så fint uttryckte sig…

Godnatt och sov gott!

Ja det var ju typiskt att allt jag skrivit bara försvann när jag skulle publicera detta (från en början långa) inlägg. Det fick mig på dåligt humör och jag orkar inte skriva om allting igen, men för att göra en kort historia lång så kan jag sammanfatta att vi åkte vi till Koh Samet i torsdags för att fira mammas 50-årsdag och här är vi kvar än. Ikväll tar semestern slut men ännu har vi en fantastisk frukostbuffe och en härlig dag på stranden kvar.

Let us begin

Say Hello to our new buddys!
Titta vilka söta små rackare som uppenbarade sig för oss igår på stranden, hela hundgänget Är det okej att ta med sig den brun-spräckliga hunden hem tror ni?

Här sitter jag på balkongen och ser på när solen gå ner…
Det är lustigt hur det funkar det här med att ha semester när man sätter hela sin vanliga vardag på hold. Ju mindre man har att göra desto latare blir man. Det är precis som att när man inte har några måsten så känns minsta lilla ansträngning som ett helt projekt. T.ex som att gå ner och svalka sig i havet när hettan från solen blir outhärdlig, eller att gå och beställa en färsk fruktig shake när vatten känns trist att dricka. Att läsa en bok känns som att göra läxan och man ger upp efter ett kapitel för det blev för jobbigt och för ansträngande. Att skriva dom där förbaskade vykorten som legat tomma bredvid sängen några dagar för länge, det är det ända som just nu ”tynger” mig… – Jag skaaaaa. – Eller förresten jag gör det imorgon istället. (Någon som känner igen sig i detta?)

Men jäklar så skönt det är att vara semesterlat. För när världen där hemma känns overklig då vet man att man har ställt in sig i rätt frekvens. Jag kan inte ens fantisera om hur det skulle kännas om jag för ett ögonblick blixtsnabbt skulle teleportera mig hem till Sverige och mitt liv jag lever hemma. Men några av er har visst följt med mig ända hit, det finns ett par stycken fina själar som förföljer mig och uppenbarar sig i mina drömmar, det känns tryggt och fint på något sätt, att vi är tillsammans fast vi är så långt bort.

Det börjar att bli mörkt, om tio minuter har solen tagit farväl för idag och det betyder-  en kolsvart himmel, det går fort här. Postar några bilder från vår nyfunna strand vi hittade idag. Som ett paradis, imorgon ska vi ta moppen och åka dit igen.

KRAM PÅ ER FRÅN SEMESTERFIRAREN!

Gårdagen i bilder!

Hej alla julglada Sverige-lovers!
Hela familjen är drabbade av hemska sandloppor (som bits på stranden) så det kliar och sticks mest hela tiden. Förutom det har vi det helt underbart ljuvligt. Jag har ÄNTLGEN lyckats få rätsida på det Thailändska dygnet, dvs jag somnar tidigt och jag vaknar tidigt, ungefär som hemma!

Snart ska vi ut på utflykt och vart det bär av ska bli spännande att se. Igår gick vi in på en så kallad ”resebyrå” och bokade en egen speedboat och chaufför, det ända problemet här är att typ ingen kan engelska så det var inte många ord som utbyttes vid bokningen. Spännande är i alla fall dagens ord, det såg fint ut på bilden vi fick se.

See you later aligator!

Hej hopp alla nyfikna!
I morse vaknade jag extra tidigt så jag smög upp före alla andra, gjorde i ordning en smarrig frukost och slog mig ner där jag än sitter kvar och myser på uteplatsen. Idag är det redan en vecka sedan vi satte oss på planet på väg hit, känns ganska overkligt att tiden har gått så himla fort. Tiden står liksom still samtidigt som den går i ultrarapid. Hade det varit en ”vanlig” en-veckas-semester hade vi packat våra väskor och begett oss hem igen till snöslasket, men tänk att vi har en hel vecka kvar.

Här finns knappt några andra turister förutom vi, det finns knappt några hotell och det finns ingenting som stavas Fancy så långt ögat kan nå. Huset vi bor i är det ända som är fancy, det är beläget i ett vad jag tycker liknar ”Sims” område som består av massvis med av andra fina hus. Poolen har vi precis utanför huset men den badar vi knappt i. Vi tar våra moppar och tuffar iväg hela familjen till stranden som för övrigt är underbar, sanden känns som mjöl och vattnet är pissljummet, luften… ja den är precis som den ska vara i Thailand, varm, behaglig och med slippa-frysa-garanti .

På veckorna är det ganska tomt på folk nere på den långa stranden men på helgerna vallfärdar Thailändarna hit från Bangkok och hänger på sina lediga dagar vilket gör det hela lite mer komplicerat. För er som inte vet det så badar INGEN här med bikini eller baddräkt, alla badar med full mundering, dvs långbyxor och tröjor vilket gör oss västerlänningar lite mer utstickande. Vi blir ju lite grann som djur på cirkus här vilket jag inte känner mig helt bekväm med ännu. Men trots att vi är fullt påklädda så går vi inte obemärkt förbi, dom tittar, hejar, vinkar och tittar igen med nyfikna ögon. Det märks tydligt att Faranger (utlänningar) är en bristvara i den här delen av Thailand. Men det är det som gör den här resan till något helt annorlunda, vi får liksom anpassa oss till deras sätt att leva mer än vad vi är vana vid. Shopping finns det ingenting av här, taxibilar existerar knappt och några fina restauranger finns inte så långt ögat kan nå. Istället får vi köra moppe med sidovagn, köpa bensin att tanka med på glasflaska, äta (riktigt bra) för en 20-lapp samt åka deras lokalbuss (som består av en större bil dom öppnat i bak och byggt in två bänkar )för att komma in till ”stan”. Här åker dom hela familjen på en skruttig moppe och inga hjälmar har dom heller, snacka om att vi lever i två helt olika världar. Allt är relativt och man anpassar sig fort, jag var livrädd första dagen på moppen men nu känns det lika naturligt som att åka buss…
Ja nu kanske ni kan föreställa er på ett ungefär hur jag har det här, men nu börjar det bli dags för att packa ner strandsakerna och inta plats på beachen. SO LONG!

Puss och kram

Det är för varmt för att ens orka tänka på att blogga här i Thailand, men här får ni några bilder att hålla tillgodo med så länge. Ska försöka komma med en mer noggrann rapportering senare. Jag kan i alla fall avslöja att det inte liknar någon utav våra tidigare Thai-resor.

Ha det bra så länge fina vänner!

I går firade vi både det ena och det andra hemma hos mig i Fålhagen! Vi och vår nya vän Kudde-Överste-Fänrik. Vi var till och med tvungna att ta fram whiskey-glasen och skåla efter ett glatt avslöjande om en glad nyhet!

Idag är sista dagen på jobbet och imorgon har jag 2,5 veckors lång ledighet i sol, värme och avkoppling framför mig, känns så overkligt och ”långt bort” att jag inte ens börjat packa ännu. Fast jag känner mig själv vid det här laget och jag vet att jag packar bäst under press…

Jag fortsätter firandet idag och bjuder mig och mina arbetskamrater på två sorters pepparkaka, en mjuk (bakad) och en hård! Gör allt jag kan för att kamma hem så många pluspoäng som möjligt såhär innan jul.

Måste ju försäkra mig om att bli saknad. Moahaha!