Konsten att springa av sig spralligheten

Min semester i Thailand måste verkligen ha gjort susen. Såhär några veckor efter har jag kommit i fas med dygnets alla timmar och tillbaks till vardagen börjar det liksom krypa i mig. Tror jag fick högsta vinsten på insättning av energi efter mina två veckor i tropisk värme. Den här helgen har jag inte suttit still en sekund, i alla fall inte hemma i soffan och rullat tummarna (som jag älskar att göra på mina jobb-helger). Jag har så fina vänner att jag nästan exploderar och jag är så lycklig för deras skull på alla plan att jag lätt skulle kunna explodera om jag skulle vilja. Det händer så otroligt mycket bra för alla nu. Jag tänker såhär: Det här kanske är ALLAS år? Det kanske är meningen att ALLA ska få ett helt fantastiskt sagolikt år i år eftersom att det är människans sista år på jordklotet. I alla fall om Maja-indianerna får bestämma, och dom har ju haft koll på sina grejer förr. Så nu kära vänner väntar jag med spänning på att något stort ska hända mig också. T.ex att min drömkarl plingar på min dörr och ber mig att gifta sig med honom. Jag vill så gärna gifta mig lyckligt innan jag dör och om det bara är knappt ett år kvar nu så är det för tusan bråttom. Gift som ogift när döden slår till, jag ska i alla fall få gå på bröllop i november då en av mina kära vänner ska gifta sig och bli fruga på riktigt. Jag är så löjligt glad för deras (och min skull) att jag ryser bara av tanken på det hela.

Utöver ha tagit del av diverse skvaller har jag även blivit bjuden på middag och film-mys så det står härliga till. Jag har gått och blivit sällskapssjuk av mig på den senaste tiden. Nog för att jag gillar mitt egna sällskap och ensamhetens stillhet men i måttliga mängder, tror det är ännu en bieffekt av min semester.

Ikväll var jag tvungen att pracka på mig sju lager funktionskläder, mössa, vantar och knästrumpor för att rasta av mig själv. Hörde en låt jag blev sjukt taggad av att jag kände mig som en hormonstinn tonåring. Det var som att någon tryckte på en knapp- SPRING! Jag gick liksom ut frivilligt i kylan för att springa i 40 minuter och det var inte ens skitjobbigt!!! (bara lite svettigt efter alla kläder som låg och tryckte likt ett ormskinn)

Såhär glad kände jag mig innan jag hörde låten och fick Ut-och-kuta-impulsen