Igår fylldes min till en början rofyllda dag av rena rama kaoset. Absolut inget allvarligt eller personligt, mer praktiskt kaos, så för att göra en lång historia kort så vill jag bara säga tack gode gud för goda vänner som kan rycka in när nöden kallar. Min romantiska bild av min lediga dag var bara en illusion. Goda vänner, det är faktiskt bland det värdefullaste man kan äga i livet, (om man nu kan säga att man kan äga vänner?!) fast man kan väl på sätt och vis säga att man kan äga vänskap. I sånt fall är jag väldigt rik och jag håller hårt om mina guldhjärtan. Ibland undrar jag om jag verkligen gjort mig förtjänt av så fina människor i min närhet? Fast med närmare eftertanke, när jag tänker på allt fint jag får igen så måste svaret definitivt vara ett ja! Det går aldrig att bli för tacksam och det går aldrig att visa för mycket uppskattning, kärlek och vänskap är det enda i universum som växer när man slösar det, men se till att slösa det på rätt personer och investera det väl… Glöm inte det!
Efter en mycket sen kväll som fortsatt långt in på småtimmarna så var det dags att säga hejdå och säga hej sängen.
Idag fortsatte jag och Joanna vårt häng och vi begav oss ut på en utflykt som gav oss högsta vinsten i lycka, om man kan mäta lycka i antika secondhand-tavlor? Jag fick hjärtklappning och hela kroppen fylldes av varma strömningar (tänk er ungefär samma känsla som när man ser någon riktigt snygg människa av det motsatta könet). Gissa vad som numera pryder mina vardagsrums-väggar? Tre stycken gedigna och helt fantastiska tavlor med hästmotiv, en av dom med motiv av en polo-match och dom andra två med jakt-motiv. Ramarna, mörkbruna med en tunn guldlinje längst in. Som taget rakt ur mitt hjärta. Skulle hemskt gärna vilja veta mer om dom, det är det som är lite av tjusningen med secondhand, det vilar något mystiskt och än okänt över det hela…
Glädjen och energin från skattjakten höll i sig så jag passade på att utnyttja den väl inne på gymmet och det visade sig vara riktigt effektivt, det som annars hade känts halvtråkigt och jobbigt kändes riktigt bra, som på räls.
Det börjar närma sig fredag och modemässa på kartan. I morgon kväll efter jobbet åker jag tillsammans med Julia till Stockholm för att ladda upp och öva en sista gång så att vi får in en smula av den klassiska catwalk-känslan när vi ska gå i våra svarta klackskor. Än så länge har jag hållit mig lugn och sansad, kanske beror det på att jag aldrig gjort något liknande och inte ens kan föreställa mig hur det kommer att vara att gå där mer naken än påklädd inför massor av förväntansfulla blickar som stirrar och med en puls som slår i 190… Lika bra är väl det, läskigt som dö-läskigt så ser jag fram emot att bli en erfarenhet rikare (och jag lovar att jag ska njuta under tiden). Det här är något som ligger högt uppe på mina utmaningsnivåer (men aldrig någonting jag hade kommit på själv att göra om frågan inte dykt upp framför mig). Det kommer kännas grymt att kunna skryta om att ha modellat i endast underkläder, att dom sedan är mycket eleganta gör inte saken sämre. Ni får hålla tummarna för att jag inte snubblar som Carrie gör i Sex and the City när hon ska gå i sina beige trosor med diamanter på 
Om ni har tur kanske jag bjuder på några bilder från back-stage.
Stay tuned fellows. Over and out.
