Hej och godmorgon världen!
Jag vet att ni sitter och vrider och vänder på er och otåligt väntar på ett nytt blogg-inlägg. Vad gör hon? Varför skriver hon inte? Har hon gått under jorden? Ja så kändes det i alla fall i söndags efter lördagens festligheter. Jag kan dock säga att det var värt det flera gånger om. Helene hade ordnat en helt fantastisk 30-årsfest med allt som hör till och jag träffade några fantastiska (och saknade) vänner från förr som värmer mig minst lika varmt om hjärtat då som nu. Om jag också får vara lika vacker och sprudlande som Helene när jag fyller 30 så kommer ingen 30-årskris i världen existera för mig, jag hoppas på det bästa. Det blev mycket lekar, tävlingar och framåt småtimmarna även en hel del dans och påhitt. Tungt var det att bli människa igen på söndagen och ännu tyngre att jobba, men jag gaskade upp mig bäst jag kunde och gjorde mitt bästa. Kvällen bjöd på kompis-häng i mina grann-hoods och jag bestämde mig för att sova kvar på soffan. Finns det något bättre än att vakna upp i goda vänners sällskap? Frukost på sängen samt kaffe på balkongen medan vi sög in varje solstråle gårdagen hade att bjuda på. Vi fantiserade om våren och sommaren och gissa vad som besökte min kropp om inte lite vårkänslor? På hemvägen köpte jag med mig tulpaner och en krukväxt för att skynda på våren lite..

På eftermiddagen var det dags att träffa min efterlängtade PT-Karin, vi pratade, tränade och pratade. Hon förstår mig och hon är grym.

Jag har nämligen på fyllan och villan bestämt med en kompis att vi ska springa 2 mil tillsammans i Stockholm den 17 mars…Det är tydligen då jag kläcker mina bästa idéer. Jag borde verkligen dricka oftare och mer…

Hehehe fortsättning följer. KRAM PÅ ER!