Det är något inuti mig som gör att jag blivit så himla kreativ alltså…. Det är som att jag vill imponera på mig själv, jag vill liksom avguda allting jag rör vid och allting jag skapar. Man skulle kunna säga att jag vill vara min egen idol, i alla fall så är jag det efter den här fantastiska grytan jag slängde ihop. Från början var det omsorgsfullt uttänkt att bli en hederlig köttfärs-sås men som vanligt kunde jag inte låta bli att slänga i ett och annat wild-card.
Jag döper den till The Ultimate Crazy-meetpot!
Jag tror att det var kackerlackorna som gjorde pricken över i, ser ni hur fint dom simmar omkring på ytan? Tio matlådor på det här. Maila om ni vill ha receptet, ytterst hemligt!
Se bara så glad jag blev av att äta den! Chili är min nya bästa vän…
P.s.. Det svider när jag kliar mig i ögonen… Chili är inte bara stark den gör även ont. D.s
Pannkakor i stora lass och av godaste sort. Vi mumsade i oss tills våra magar sa stopp. Kvällen avslutades med hemmagjord glass och halleluja va gott!
En ynka pannkaka blev kvar till idag som jag nyss smaskat i mig till lunch.
Min kropp värker av brutal träningsvärk från PT-passet igår, den växer sig större och större för varje timme som går. Ser fram emot morgondagens smärta! Moahaha.
Åh jag har lyckats med underverk in da kitcheeen! Plockade fram en gammal påse med rödbetor som låg i kylen, hakade upp och kokade. Stekte på en tonfiskfile och ringlade över majonäs. Tillsammans smakade rödbetorna och tonfisken helt perfekt. Den nya höst-rätten! Tur att det blev kvar till en matlåda också, ser fram emot morgondagens lunchrast
Kära vänner! Idag har jag lagat en lchf-vänlig tacogratäng. Hur mycket gratäng det blev av det hela kan ju diskuteras men god var bara första bokstaven i förnamnet!
Köttfärs, tacokrydda, Philadelphia + crème fraîche, paprika, purjolök, tomat och ost! Middag plus fyra matlådor = en helt okej deal
Och slutade ännu bättre!
Ibland går det inte riktigt enligt planerna när jag ska laga mat utan att följa något recept. Vad jag trodde skulle bli ostbiffar blev något helt annat, säkert mycket godare. Allt brände fast så jag rörde ihop allt istället och adderade lök, smör, crème fraiche och sambal oelek Helt klart en ny favorit. Smakrikt och mättande, kokta rödbetor passade utmärkt som utfyllnad på sidan av.
Idag efter jobbet kastade jag mig bokstavligt talat av mig skorna för att röra ihop ett fröbröd, hade så mycket överskottsenergi kvar som jag inte visste hur jag skulle använda… Det räckte inte med fröbrödet, jag snörade dessutom på mig skorna (igen) och stack ut på en springtur till dom där söta fåren jag visade på bild förra Måndagen Remember? Jag hade fjädrar under fötterna, vilken känsla! Hoppas jag får uppleva det snart igen.
Kvällen har jag spenderat med hela tjej-ligan, samtalsämnet idag kretsade runt skumt folk, snuskiga pensionärer, fönster-tittare och en läskig gubbe med en papperspåse på huvudet med två titthål på som härjade omkring och skrämde vettet ur folk på 70-talet. Gissa om jag är skraj nu lagom till läggdags? Såg till min glädje att jag fått sällskap av en stor och stark harkrank, den får duga som vaktdjur för natten
Idag har varit en riktigt bra dag, jag vill beställa fler sånna tack!
Snipp snapp slut, nu checkar jag ut.
Kycklingfilé + wookgrönsaker + vattenkastanjer + kokosmjölk + jordnötsmör + kokosflingor + sambal oelek + riven ingefära + peppar&salt efter eget behag = En smaksensation för smaklökarna och på köpet en glad och belåten mage.
Låt mig presentera gårdagens matlagningkonstverk jag lyckades åstadkomma!
Brödet åt jag till frukost imorse, gissa om det var en smaksensation jag sent kommer att glömma.. Blanda ägg, ost, majonnäs, keso, bakpulver, massor av frön och/eller nötter och grädda i ugnen på 225 grader i 15 minuter. Så enkelt trollar du fram världens nyttigaste bröd, bokstavligt talat
Känn hur inspirationen genomsyrar er nu från topp till tå… Det riktigt bubblar inom er, erkänn att ni vill baka på momangen? Kramizar
Idag är det en speciell dag för mig. 1 Augusti är kommen och nu över, vilket betyder att det nu är precis en månad (minus en dag) kvar på den eviga väntan. Om exakt en månad sitter jag i min (bara min) lägenhet, i min nya soffa och skriver ett blogginlägg om hur lycklig jag är och förmodligen skriver jag några rader om hur jobbigt men sådär i efterhand det varit värt all väntan. Den tanken har jag ju levt på dessa åtta (då nio) månader, hur glad jag kommer att känna mig som tog mig igenom nästan ett år av väntan, längtan, förväntansfullhet, pirr i magen men även med en del frustration och otålighet. Fram tills det är dags tänker jag inte skriva något mer om flytten, men jag tror ni förstår om jag säger att det är en stor del av min tankeverksamhet som går åt att tänka på hela den biten.
Och nu till bilden, idag har jag valt tema- arbetskollegor, så det kändes inte mer än rätt att bjuda in två av mina fina på soppafton. Medan dom knega sig svettiga stod jag och lagade soppa att det stänkte åt alla håll och kanter. När jag lagar mat så gör jag det från hela mitt hjärta och ibland med hela kroppen, därav kan det bli rätt grisigt efteråt. Hela köket kryllade av stänk från soppan som kokade likt ett vulkanutbrott, det var galet men soppan blev ännu galnare, jag tror att mina middagsgäster kände sig mycket imponerande (iallafall är det önsketänkade.)
Själv är jag imponerad över vilka fina vänner man lyckats samla på sig under livets gång . Helt otroligt att jag dessutom får äran att jobba tillsammans med dom. En av oss tar farväl och far vidare mot nya äventyr och nya lärdomar och det skär i hjärtat av vetskapen att en av mina soulmates kommer att befinna sig på icke-cykel/buss-avstånd och det är en omöjlighet att ge varandra en kram varje dag som vi brukar. Samtidigt gör det mig glad och varm i hjärtat eftersom att jag vet att det kommer göra henne gott och det är det enda jag bryr mig om. Det är lätt att att vara egoistisk och bara tänka på sig själv och sin egen vinning i sådana här situationer när man tänker bara på vad man förlorar själv. Varför inte se tiden man haft innan som något fint och livsberikande och samtidigt glädjas åt den andra personens resa och äventyr den har framför sig?
Fast helt ärligt, det är ju 2000-talet och vi är fullt utrustade med mobiltelefoner,Facebook och tåg. Det är ingen som dör och man kommer fortfarande att hålla varandra uppdaterade, lite grann som ett distansförhållande. Dessutom ännu en anledning att besöka en ny stad. (Ni ser nu tänker jag direkt igen på vad jag själv kan vinna på det?)
Åh jag är så larvig med sånt här, vill helst att allt ska vara som vanligt, Ogillar när folk i min närhet som står mig nära försvinner.
Tio matlådor på det här. Maila om ni vill ha receptet, ytterst hemligt!
