Idag har varit en sån där tungt dag som tyvärr hör till livets gång. Något väntat men ändå så oväntat. Idag har familjen varit extra viktig och det enda jag känner att jag bryr mig om för tillfället. Mina tankar går till alla mina familjemedlemmar och kusiner och inte minst mormor, älskade mormor. Min sista kvällstimme ägnade jag åt brevskrivande, kan ju tyckas konstigt att skriva brev till någon som fysiskt inte kan öppna brevet men jag tror och hoppas att hon ser och känner mina ord ändå. ♥ ♥ ♥