Fast jag kommer nog aldrig riktigt växa upp, tror jag kommer känna mig såhär ugn för resten av livet även om jag blir några rynkor och några gråa hårstrån rikare.
Men nu har jag hela härligheten framför mig, 23 here I come, världens bästa ålder!!!!

Hej mina fina! Vad glad jag är över att äntligen få skriva lite till er (och mig) igen. Sist vi hördes var jag ju för trött för mitt eget bästa men det är som bortblåst med vinden. Jag tänkte att jag ska uppdatera er om dom senaste dagarna och den senaste veckan as we speak. Trots att jag har jobbat varje dag under en (lite för) lång period så har jag hållit mig på toppen. Tänkte börja med att ge er en utläggning och samtidigt få utlopp för mitt skrytbehov, jag har räknat lite och har kommit fram till att bara den senaste veckan har mina ben och fötter tagit mig fram springandes hela 2,5 mil långt, rekordet slog jag i fredags när väl hemma såg att mätaren stod på närmare 1 mil. Hurra!
Totalt i hela mars har jag sprungit 3,6 mil, det är nästan ett maraton. Undra hur långt jag hinner innan månaden är slut? Ska vi köra en gissningstävling? Kom igen, nu är det fritt fram… Vi kanske kan satsa lite pengar och bli rika på kuppen?

I fredags fick jag middagsbesök av en fin vän vid namn Agnes och även av en fin hund, ni ser ju på bilden hur bedårande hon är, det är svårt att inte bli en smula förälskad. Tur att hon bor en minut från min port så att jag kan kidnappa henne när jag blir sugen på hundhäng. Tror att hon gillar mig också, i alla fall lite grann. Tyvärr fastnade inte Agnes på någon bild men hon är också väldigt söt ska ni veta.
Igår efter jobbet var det fortfarande solsken utomhus och vårvärmen var ett faktum så jag tog min cykel och cyklade ut till stallet. Hästen var liksom extra gosig igår, han kände nog på sig i sitt minihäst-hjärta att jag var i behov av extra mycket kärlek. Lämnade stallet helt varm och glad, har dock idag en viss stelhet i benen och rumpan, jag red tills vi båda blev helt slut och helt svettiga.

Nu över till något helt annat. Imorgon är det min födelsedag och jag ska bli hela 23 år gammal. För några månader sedan hade jag aningens åldersnoja, tyckte jag var så himla gammal och paniken var inom räckhåll. Något dom senaste veckorna har fått mig att ändra uppfattning helt och hållet. Jag är ju jätte-ung, har hela livet framför mig och behöver inte stressa fram någonting alls. Ganska spännande om jag får säga det själv, det har ju gått himla bra fram tills nu i alla fall.  Om jag fick bestämma skulle jag nog vilja säga att jag ska fylla 18, för det är lite så jag känner mig. Så jag ska nog sätta 18 ljus på min tårta jag ska baka imorgon. Det känns ju faktiskt lite spännande, det här med att fylla år..

Nu idag kör jag sista rycket på min sju-dagars jobbintervall.. Om man skulle översätta det till träningstermer skulle man kunna kalla det för konditions och uthållighetsträning. Det sägs ju att man ska ge allt sista biten för att ta ut sig helt och maximera effekten, och det är min plan. Fast det känns snarare som att jag bara tagit en rask långpromenad, jag är inte svettig och inte less, skulle lätt kunna fortsätta ett par dagar till, det måste vara ett tecken på att man trivs?

HA EN FIN DAG ALLESAMMANS!
PUSS

Heeej bloggishen och alla bloggkompizar! Hoppaz ni mår bra, det gör jag förutom att jag är alldeles för trött för mitt eget bäzta. Jag hade en vision imorse om att jag efter ett öppning-stängningspass på jobbet skulle ut och springa en timme men jag tror att jag var alldeles för romantisk i mitt tänkande. Istället cyklade jag hem, lagade en asstark grönsaks-wook och avslutade kvällen sittandes i duschen på tok för länge. Direkt från duschen till sängläge som nu leder till ett framgångsrikt sovläge! High five på mig själv som lyssnade till vad det var jag egentligen behövde.

Den romantiska löpturen jag fantiserade om skjuter jag upp tills imorgon efter jobbet, då får jag dessutom en lagom dos av dagsljus på köpet… Imorgon är det fredag, på återseende! KRAMIZ (Underhållningsvärde 10/10 möjliga på detta inlägg)

Och se där!!! Såhär glad var min lilla planta när jag kom hem från jobbet, ser ni vilken skillnad? Känns skönt att äntligen hittat något att längta hem till, någon som väntar på mig och någon som behöver kärlek och näring för att växa. (Precis som jag)

Har haft en fin dag på jobbet, och vilken fin känsla att få omges av så fina människor dagarna i ända. Att jag jobbar årets längsta vecka gör mig inte så mycket vid närmare eftertanke, så länge jag får sova och har mat i magen skulle jag kunna vara på jobbet alla dagar i veckan, fast jag måste ju erkänna att jag är löjligt förtjust i att vara ledig också… Ibland känner jag mig otillräcklig, önskar jag kunde finnas till mer och umgås mer med er som ligger mig varmt om hjärtat men dygnet har ju som vi alla vet inte mer än 24 timmar, jag får helt eller nöja mig med dagsläget och ofta kan det räcka med att tänka på er för att få mig på bra humör! Hoppas det är ömsesidigt, moahahaha…

Hoppas ni tittar in imorgon igen. Mina orkidéer vill hemskt gärna hälsa er en god natt! Puss och kram från lilla mig (Lina)

Titta så otroligt gulligt! Igår när jag gick och la mig för att sova så var det fortfarande bara lökar utan några blommor, och imorse när jag gick upp möttes jag av små pyttesmå nyfödda påskliljor!

Det här påminner mig lite grann om tandfen, ett par tänder under kudden som under natten förvandlats och blivit till guldpengar!

Hej och hallå här kommer dagens skrytrapportering!
Jag vaknade med frugan bredvid mig på min vänstra sida i sängen, precis som det ska vara på lediga måndagar. Efter en delikat frukost och Nyhetsmorgon traskade vi iväg till Ikea och inhandlade vårens blommor i form av lite orkidéer och vårlökar, växter i alla former gör mig definitivt till en bättre person och människa.

I eftermiddags hade jag i vanlig ordning träff med PT-Karin och eftersom att vi kommit överens om att jag ska börja utöka och göra mina springrundor längre än bara en halvtimme så tänkte jag att det är lika bra att jag värmer upp innan och gör min hemläxa, så jag drog iväg på samma runda som tidigare förra veckan, den här gången med en helt annan känsla i benen och i flåset. Jag hade fjädrar under fötterna och när jag kommit i mål och sprungit in i gymmet så var jag alldeles lycklig. En såhär bra runda har jag inte haft sen jag sprang Lidingö-tjejloppet för två år sedan… Det är värd en applåd!!!

Avslutningsvis blev det kompishäng hemma hos Karolina med många fina ansikten som var där och mös tillsammans. Nu har jag hela sex arbetsdagar i rad att se fram emot och imorgon är det en vecka kvar tills min födelsedag (och min lediga dag). JIPPI!!!!